CarolineKe

Här är min första förlossningsberättelse, den skrev jag på Familjeliv två veckor efter att prinsen var född:

Vi åkte till Sunderbyn på Lördag förmiddag (1/4), blev kopplad till CTGn... Efter drygt en halvtimme var det klart och barnmorskan kom in igen och ville känna hur/om jag var öppen. Hon tyckte inte att värkarna var nog regelbundna för att vi skulle skrivas in... Var bara öppen ett finger (1 cm) men livmodertappen var helt borta... Bm tyckte att vi kunde ju gå på stan i Luleå ett tag om vi ville med tanke på att vi bor i Kalix (ca. 9 mil bort) Jobbigt att köra fram och tillbaka om det skulle sätta igång på några timmar. Jag kännde på en gång att jag inte skulle palla att gå på stan, hade ju ändå regelbundna SMÄRTSAMMA värkar. Nåja tänkte jag... det är väl falskt alarm, lill*n som luras lite. 1 cm kan man ju va öppen typ hur länge som helst utan att det händer nåt! :( Vi packade in oss i bilen igen, åkte en snabbis på Jula... Jag satt i bilen och hade ajaj. Väl iväg hemåt i bilen började värkarna avta och jag slocknade... Kände mig helt slut! Var hemma vid 15 tiden, försökte vila i soffan men värkarna började sakta men säkert komma tillbaka och det gjorde mer ont än tidigare, satte mig i duschen på en liten pall, min mamma kom förbi för att se om jag verkligen hade så där ont som det lät på telefon... För när hon ringde tidigare var jag tvungen att lägga bort luren för att kunna koncentrera mig på att slappna av!! Hon ville att vi skulle åka tillbaka till Sunderbyn, tyckte att det såg för smärtsamt ut!! Jag pinade mig igenom varje värk och visste inte vart jag skulle ta vägen...

När klockan var ca. 21 grinade jag åt Markus "Jag orkar inte mer" Han ringde förlossningen och berättade allt att vi hade vart in tidigare och att han hade klockat värkarna nu och vissa av dom kom med 2 minuters mellanrum... som mest med 4 min mellan!! Barnmorskan tyckte att vi skulle komma dit och denna gång skulle vi få stanna kvar!! Vi hade kvar det mesta i bilen från första resan så det var inte så mycket att packa denna gång! Hade så jävla ont typ hela tiden, det var inte många minuter utan plågor... minns att jag försökte sjunga med till någon låt i bilen, bara för att försöka tänka och känna bortanför värken... Gick inte så värst bra kan jag meddela... =) Väl framme i Sunderbyn fick Markus leda mig hela vägen till förlossningen, just utanför dörrarna känndes det som att vattnet gick... men det var ju bara att fortsätta gå!

Kockan var 22:15 när vi kom in, satte på CTG och konstaterade att jag var öppen 3 cm. Bm tipsade om ett jättebra sätt att andas på när det kom en värk, för jag försökte slappna av men det blev mest nå konstigt hyperventilerande vilket gjorde att man spände sig ännu mer... Inte bra! Kl. 22:40 Fick sätta mig i duschen med massagemunstycke, skulle vrida på massagestrålen och rikta mot magen när det kom en värk men det gjorde bara mer ont. Satt och hackade tänder och skakade, Markus undrade om jag frös men det var av smärta. Ganska obehagligt att inte kunna kontrollera sin kropp, BM kom in och tyckte att när jag var klar så kunde vi komma in i förlossningssalen så skulle jag få prova lustgas. Okej sa jag men fattade inte så mycket, när hon gick så tittade jag och Markus på varandra undrande... Varför ska jag ha lustgas redan?? Det brukar man väl få när förlossningen är igång!? Eller ska jag få prova på hur det är nu så här innan?  Ingen av oss fattade nåt. Just innan jag hade duschat klart (efter 1 tim ungefär) så känndes det som att varje muskel i magen och ryggen fick spatt och spänndes. Förlossningen var verkligen igång, fattade inte att det var krystvärkar som började smyga sig på... ;) Kl. 23:55 la jag mig i sängen och BM kännde hur öppen jag var, 5 cm! Hon tog hål på hinnan så vattnet gick, elektrod sattes på bebisens huvud. Andades lustgas när värkarna kom men jag fick inte riktigt till det, började andas så sent så det blev effekt typ när värken var över. Vid några värkar fick jag till det men det var mest obehagligt, kännde mig så borta... hade inte den kontrollen jag ville ha, men Bm tyckte att jag skulle andas genom hela värken men det tyckte inte jag!! La bort lustgasen helt och hållet! Nu skulle Bm känna lite till i mitt underliv och ville att jag skulle hålla henne i handen och nypa när det gjore ont, för ont varnade hon mig för att det skulle göra. Okej, höll ett stadigt tag i hennes hand men jag kännde ingen smärta, hon sa igen att jag skulle nypa henne men jag sa att det gör ju inte ont! Hon såg jättenöjd och glad ut och sa att nu har hon lyft över dom sista centimeterna över bebisens huvud så om jag ville krysta så var det Varsågod nu! Det kom in en till BM och tryckte på magen när jag krystade, Markus tyckte det såg jätteobehagligt ut men jag kände inte att hon gjorde nåt, hade ju fullt upp med att skita ut en brinnande melon genom f*ttan!! För så tyckte jag det kändes. ;) Kl. 00:40 började jag krysta, pågick i ungefär en halvtimma så kom bebisen ut!! Kl. 01:12 med vrål och tjut. Barnmorskan torkade av den lite och när hon lyfte den mellan mina ben så utbrast jag "HAN KISSAR PÅ MIG" Helt överlycklig i ett tonläge jag inte brukar använda!! =) Fick upp detta lilla knyte på magen och kände en så underbar känsla... där låg den nu... bebisen. Den var verklig och jättevarm och lite blöt och sååå mjuk!! Lyfte på handduken för att se vad det var för kön, DET ÄR EN POJKE ÄLSKLING! sa/skrek jag åt Markus men det hade han redan uppfattat när HAN  kissade på mig, jag var och svävade någonstans och hade då inte fattat det! =) Markus var helt underbar under hela förlossningen och peppade mig när jag skulle krysta, han skrek och tog i nästan lika mycket som mig! *hehe* Gav mig saft och pussade och baddade mig i pannan! =) Han klippte navelsträngen och var väldigt stolt, både över mig och lilla Felix! Som visade sig att inte va så liten... 52 cm. 3855 g. En ganska "stor" kille ändå!! Ojoj, går ju knappt att beskriva i ord hur man känner/kände. Så mäktig känsla! ♥